loveble
varför är alltid världen solig när man är glad? kan nån svara snälla? för jag vet inte.
angående min förra bekännelse.. jag har hört någonstans att det man ogillar hos andra är en brist hos en själv. och jag tror faktist på det, jag tror jag ogillar att andra tar cred för saker jag gjort just för jag är jävligt bra på att göra det själv, oftast inte märka förrens långt efter att det inte var helt ok. pussar
tåg hat.
jag och många med mig bor i någon av stockholms förorter. kommunikationen fram och tillbaka till staden, de inre förorterna och för min del skolan och vännerna sker om man inte har pengar eller lov att åka bil med sl. sl. sl. sl. sl. detta jävla sl. roslagsbanan.
jag tror inte någon egentligen förstår hur mycket tid jag har spenderat på det där tåget, det är en hel del kan man påstå. jag och micke räknade att vi totalt har suttit på det där tåget en och en halv månad, tidsmässigt de senaste tre åren. på en höft. men ändå, EN OCH EN HALV MÅNAD!! det är över 50 dagar!!
men jag tycker inte det är så farligt längre, man hittar alltid nånting eller någon att underhålla sig med. men för dom allra jobbigaste tillfällerna har vi som åker tåg mycket utvecklat en förmåga att stänga av allting totalt, allt koppla bort allt. det är lite som yoga, det finns yogamästare som kan gå in i dvala på kommando, det här är något liknande. yoga-light. vi kan genom beslutsamhet och övning gå in i oss själva och bli okontaktbara och instängda, bara för att få tiden att gå utan att vi märker det.
och jag som tappat bort min mp3 spelare nångång tidigare i livet har blivit sjukligt bra på just den här förmågan, yoga-light. och lyckas nu jämt och ständigt hitta mig själv med öppen mun, halvdregglande och tom blick när någon knuffar till mig och igår så var det en tant. det var en tant som ville sitta bredvid mig.
tåget hade inte lämnat östra station än, men jag hade redan börjat gå in i dvalan och satt lite i mina egna tankar, munnen började sakta att glipa och ögonen blev blankare och blankare. och då kom den jävla tanten och ville sitta bredvid mig. jag hade ett paraply som stod lutat mot sätet mitt emot och jag upptäckte tanten efter kanske tre sekunder, tittade på henne, som tittade på paraplyt, sen tittade jag på paraplyt och flyttade på det och tanten satte sig. men hon var så jävla lack så hon spenderade 20 minuter av resan åt att verkligen stirra hatiskt på mig. alltså, mordiskt. hon ville mörda mig. jag såg åt hennes håll då och då men hon släppte inte blicken. och till råga på allt, halvvägs så BYTTE hon säte. på mitt tåg så ser det ut så att det är fyrkanter med fyra säten mot varandra på varje sida av mittgången. och i min fyrkant satt det bara jag och hon FLYTTADE till en där det redan satt två bara för hon hatade mig så mycket och hon slutade inte stirra på mig för det. jävla pucko.
känner att det var ett tag sen nu.
dagens bekännelse: jag är barnsligt petig med att få cred för saker jag gjort bra, eller framförallt för saker jag gjort. om någon tar åt sig berömmelsen för saker jag gjort blir jag faktist mäktigt förbannad, det är bland dom enda sakerna som gör mig riktigt jävla arg och jag har aldrig förstått varför. ibland blir jag nästan arg på mig själv för att jag blir så arg. exempel: vi ska bjuda över goda vänner till familjen, pappa och jag ska laga mat. pappa gör: köper färdiggjorda fiskspett och sätter på gasolgrillen. henrik gör: en grillglaze, kall citronsås, potatishalvor i ung, grillar grillspetten, kryddar maten, gör en sallad och en dressing och dukar. pappa gör: dricker vin. henrik gör: allt. när sedan gästerna kommer så säger dom, å gud vad gott och då sitter min jävla pappa i änden av bordet lite smått berusad och säger "ja det var lite knepigt att laga, men ja klarade det till slut. smaka på såsen, visst är den god". och jag höll på att få tuppjuck, jag blev så jäääävla arg så jag dog nästan av hjärtrusningen. och det här ska jag säga att det är inte likt mig, det är väldigt få saker som jag blir arg på eller för men just när någon tar åt sig cred för någonting JAG gjort blir jag riktigt förbannad. jag tycker det är pinsamt.
söder om gamla stan.
sara.
sms romantik
här är nog det finaste och mest beskrivande och längsta sms om mig själv jag någonsin fått:
henke. jag tror inte hon som du e kär i finns längre. hon fanns för ett tag sen i några veckor, hon levde i sin drömvärld och var så jävla lycklig men verkligheten hann ikapp. jag kan inte vara hon som du vill att jag ska vara, jag var bara en dröm. jag har oturen på min sida och måste lära mig att leva med den ensam tills livet ger mej en chans att klara av att bli kär utan att backa ur och bli rädd. jag vill bli kär, så himla gärna! men utan alla dessa OM och MEN. jag vill inte tvivla. du ska vara en drömmare sån e du, jag hakade på men tappade kontrollen och blev rädd. men de va helt fantastiskt undertiden jag sprang snabbare än mina problem, men jag kan inte ljuga och fortsätta springa från något som alltid hinner ikappp. du är obeskrivlig.
här är ett annat från samma person:
jag vill ha dig väldigt mycket just nu brööööl ! ! !
båda är liksom fina på sitt sätt.
ps. inga människor kom till skada under denna romans, den pågick någon gång 2005 och är preskriberad. reds anm.
tre veckor.
nu har jag inte bloggat på typ tre veckor för ja har typ vart ute i skärgården på konfirmationsläger, och nu får jag sån där blogg ångest. för jag vill berätta om precis allting jag tänkt på och precis allting jag velat blogga om och just nu känns det som precis innan du ska ha sex med den där tjejen som du gillar så jäävla mycke å tänkt så jääävla mycket på å så äntligen när ni är där så vet du fan inte vart du ska ta vägen för du tror du ska explodera!!
för bloggar gör sig absolut bäst om små, minimalistiska men tankefyllda, inslag i vardagen och inte massa grejer på samma jävla gång. ungefär som sex. men ändå inte. aja.
jag har varit konfirmationsledare ute i skärgården i tre veckor.
människor jag berättar det för brukar säga typ, va fan e du kristen? du röker, super, svär å knullar ju! och jag kan säga att JA jag är kristen och att gå in på varför och hur mycket och framförallt på vilket sätt just här för då skulle jag nog få sitta tills årsskiftet. men om ni har några frågor maila gärna [email protected].
men det jag diggar mest är lägret för det är fan helt jävla fantastiskt. största egotrippen nånsin, aldrig någonsin blir man älskad för att göra så lite. man ger lite kärlek och får tillbaka ett ton.
nej nu är jag elak och försöker göra mig sarkastisk bara för att inte visa att jag verkligen älskar att vara där, som ett slags försvar. men jag ska vara ärlig. jag älskar att vara där.
saker och ting blir enkla.
allting värderas på ett helt annat sätt.
livet där går helt och hållet och enbart ut på att vara trevlig, snäll, glad, kärleksfull och härlig och inte att vara cool, schteek eller snygg. alla som kommer dit värderas precis efter hur dom är, inte vilka kläder de har eller vilka föräldrar dom har eller hur mycket pengar dom har ok ni fattar.
och jag vet att det låter som jag sett på hair för mycket, men det är verkligen en slags isolerad utopi på hur allting borde vara.
(appropå (vet inte hur det stavas) hair så höll jag på att garva ihjäl mig alldeles nyss när jag sett klart på 40 year old virgin och upptäcker att HELA filmen slutar i två sångnummer från hair, det var fan hysteriskt roligt)
(å appråpå (e det rätt nu då?) 40 year old virgin så höll jag faktist på att kvävas ihjäl av skratt under you know how i know you're gay scenen i extramaterialet)
detta påverkar ju mig på många sätt.
ett. jag blir ganska dissillusionerad (vet inte hur det stavas heller) när jag kommer hem och kan gå flera meter utan att träffa någon jag vill krama.
två. alla hatar mig för jag inte svarar på sms, telefonsamtal, mail, bloggkommentarer, flaskpost, röksignaler eller nån annan slags kommunikation där ute. vet inte varför.
tre. när jag väl kommer hem så blir allting väldig tyst och tråkigt. det är inte kul alls.
nu tror jag inte min hjärna orkar vara smart och selektiv längre utan att den mer tänker slänga ut ganska många grejer samtidigt. ett två tre.
jag provfilmade för tre vänner förra veckan, produktionsbolaget alltså, för en film som heter svennen och ja tror det gick ganska bra dom skullle ringa i slutet av den här veckan vilket på kontorstid menas fredag och dom har inte ringt å en konfirmand som heter sara hennes pappa jobbar som producent är och han skulle lägga ett gott ord för mig å hoppas hoppas hoppas hoppas att jag får det, min kusin gifte sig för några helger sen det var helt jävla sjukt kul. jag blev aspackad på gratisskumpa och det bjöds på jävligt god skumpa nästan dompa fast på kylning och hon jobbar som barchef på sturehof hå hå hå och då bjuds det på fina grejjer, framförallt maten var helt fantastisk jag lovar helt otroligt jävla gott och jag åt tills jag spydde nästan sen så skulle det vara efterfest men jag pallade inte DAA och åkte hem. min kusin lykke sjöng å hon var så jävla duktig att jag ville grina långsamt faktist. hon kommer bli stor som fan alltså, jag länkar till hennes my space här nere sen tror jag. vilken röst jävlar. lykke zachrisson, remember sen kommer jag spela med huvet i höst... JUSTE! det måste jag berätta mer om. parantes
(
hugo aka. huvet lindmark är en ledar polare till mig där då. han är lång, blond (var iaf) jävligt smal och en helt otrolig musiker. han har en röst som smälter vilket stoneface som helst och en kreativitet och låtskrivar-andra som är helt enorm. han skriver så jäävla bra låtar. nu har han gått olika musikutbildningar nu i två år och vill satsa helhjärtat på musiken, sätta ihop ett band om spela ute. och han undrade om jag ville spela gitarr med honom. TYP JA!!! tillsammans med jazzare från bollnäs å poppare från linköping ska vi sätta ihop bandet och börja spela. det finns en chans att jag annonserar ut det här när spelningar är på g.
hugo lindmark - no good girl lyssna å älska.
å nu ska man ju börja trean också, ska de bli kul eller? vette fan. snart blir man ju större och vuxnare än vanligt å ska ta hand om sig sjävl. men framförallt ska de bli jävligt mäktigt att bli äldst och mobba skiten ur alla små jävla nittior. HAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA så jävla kul det ska bli, fan va dom ska va skrämda. kanske ska jobba på demensboende och kanske ska jobba på melanders fisk i höst, hoppas båda för jag behöver pengar för om ja inte skaffar pengar så kan jag inte göra nånting och kan jag inte göra nånting får jag psykbryt och måste läggas in å då behöver jag pengar och så är den onda cirkeln sluten.
jag känner att jag bara mummlar just nu. ska nog sova. men snälla snälla snälla snälla lyssna på lykke, hon förtjänar det . hon är så jävla bra..
lykkes my-space
don't mess with my man, han har mad skills alltså.
kolla hatten liksom.