rocknroll











rocknroll









fantastiskt snygga.



gjorde min dag.

igår hände en sån där skön sak som verkligen gör ens dag:

jag, christian, micke och sebbe sitter och leker en ny askul lek som går ut på att man ska gissa människors namn och skrika namnen till dom, detta från tittarbänken utanför cafeterian. de e sjuk kul om man träffar rätt! jag fick en elin och en jonas rätt, och dom måste trott att vi var dumma i huvudet.
så kom det förbi en jättesöt blond tjej som går i tvåan tror ja och vi börja skrika en massa namn.. elin, amanda, pontus, torsten, camilla.. och då stanna hon och kolla.

-camilla? undrade jag
-nej anna, svarade hon.
-aha, hej anna!
då börjar anna gå emot oss, sträcker ut sin hand mot mig och säger:
-jag ville bara säga att du är sjukt het.
jag blir helt tagen på sängen och får bara ur mig:
-va, v-v-vad sa du?
-äh skit i det. ses.

alla blev helt tysta. sen sa micke: fy fan va cool tjej.

men faktist! jag skulle ALDRIG vågat gå fram och säga nåt sånt till ett gäng äldre tjejer som sitter och skriker i korridoren. hoppas jag blir så modig och skön nån gång.


ps. hehe ja e het.

sluggo.



fanny skrev en kul kommentar.. hon fråga om ja blogga för min egen skull eller för andras? å ja har tänkt på det. va fan sitter jag och viker ut mitt privatliv (extremt vinklat, men ändå) för vilken råtta som helst att läsa? varför sitter jag och skriver att jag har åsikter som jag inte är säker på att jag har och varför lägger ja bara upp bilder på snygga tjejer och mina bästa sidor för?

jag tror i grunden att det är ganska simpelt, man vill ge omvärlden en bild av en själv som stämmer överens med normer och krav. helt enkelt vill ja verka jävligt schysst å cool å häftig å snygg. ja berättar inte att ja i hemlighet tycker elton john är bra eller att ja verkligen gillar martin timell för ja tycker (face it) att han är rolig på min blogg för det skulle vara socialt självmord!

ja e fan inte säker på att jag är ärlig av ärliga själ utan det kanske bara är för att människor ska tänka.. aah cool kille han e ärligt HONOM TYCKER VI OM!??

men grundar sig inte jävligt mycket av vad man gör i att man vill att människor ska ha en speciell uppfattning om en? man klär sig på speciella sätt, går på speciella fester, lyssnar på speciell musik, ser speciella tv-program.. man kan fan inte åka tunnelbana utan att tänka >>nu får jag inte sitta konstigt för då kommer tjejen där borta tycka ja e en jörk och då kommer jag leva ett långt och olyckligt liv tillsammans med en ko<<.

jag tror det är något som finns i ens medvetande hela tiden i allt man gör. man kanske blir lycklig om man slår sig fri? för det är ju sällan man känner sig så obekväm som när man tycker att människor har fått fel bild av en. hmm.
















får jag vara din tarzan?







ps. försöker sätta ihop en lista med bra låtar om döden (nej inte såå).

kommit på:
death cab for cutie - i will follow you into the dark
anthony and the johnsons - i'll hope there's somebody
kent - 747

GIVE ME MORE

spelning!



söndagen 3e december spelas det igen! denna gång i den lilla fina butiken
beyond retro sthlm (bortom tiden innan nu)(haha) på åsögatan. kl 15.00 startas det! be there..
















ps. tror ja ska sluta skriva blogg. de e ändå ingen som blir glad av den. ska ge ut anonyma mörka svarta texter om döden och katter istället.

som.

har hittat en ny absolut favoritbutik!!

SOM, ligger i hörnet på målargatan (tvärgata till kungsgatan) och apelbergsgatan i världens mysigaste lokaler. allting känns hemtrevligt å mysigt och typ som att komma hem till nån å handla kläder. butiken heter SOM bara för dom som äger butiken är son och mor, alltså SOM. förutom att sälja typ whyred, velour, hanky panky, dagmar, julian red å won hundred så tar dom in olika talangfulla designers som får sälja kläder där i omgångar, och så har dom ett eget skrädderi där man kan specialbeställa vad fan som helst egentligen! verkligen värt en omväg!

löst-se

hej.. hej.. är allt ok? ja det är lugnt. kom just hem. bra.. tror jag börjar utveckla ett kontrollbehov. det tycker inte jag, varför då? för att jag ringer och undrar om allt är ok. ok, nej det tycker jag inte. ok, hur mår du? jag mår bra. bra. men du.. du får sova gott. aa detsamma. vad sa du? va? ja undra vad du sa. jag sa detsamma. ok. haha. vi ses imorrn? ok puss puss

bildquiz.



varför sitter alle och lunchar clubba tillsammans med min rektor?



va fan är du så lång för?



varför kan jag inte ha en sån frilla jämt?



varför kan ja inte få spela biljard i ryssland med en cigg i munnen jämt?



varför är ja så sjukt kär i dig för?










veckans bekännelse: jag är livrädd för att folk inte ska tycka om mig.

sextiotalssoul.













 

allt som behövs på en regnig dag är lite al green och candi staton.











glädje.



i fredags efter lite skitsnack, pruttar och öl hemma hos patrik begav jag mig och mötte upp min fru i slussen, gick till henne, sov och pussades å pratade. hon vaknade först, skulle jobba, pussa å sa adjö, jag segade mig upp och åkte hemmåt. det var en jobbig morgon, jag hade sovit dåligt, hade drömt konstiga drömmar om monster och hade dessutom en baksmälla. jag gick i mina egna tankar och min egna musik då jag vid tekniska fick syn på min lilla kusin, hon kanske är sju-åtta år. hon var så glad, hon var helt fantastiskt glad, ni vet, sådär sprickfärdig! hennes stora bruna ögon bara sken å hon log fan upp till öronen, å drog sin gamla morfar efter sig, alltså formligen drog, och skrattade. hon var så lycklig, å det var så häftigt att se för jag kunde inte sluta le! hon var så glad att hon inte ens såg mig.

men när slutade jag vara så glad? sådär glad som man bara är då man är åtta år, får åka tåg och dra med morfar på äventyr! när slutade man vara barnsligt glad över saker? blir det fan aldrig längre.
det känns som livet nu förtiden bara bygger på mer och mer ångest och stress, undrar om det kommer med åldern.
huvet hade ett intressant inlägg om just detta, att ångest kommer med åren.

hmm. suck.. jag vill bara vara lite grönalundglad ibland.








ps. när jag laddade in ny musik på poden så fick jag med en artist som heter okänd artist, och på hans okända album har han låtar som okänd låt 1 till okänd låt 13. och jag började lyssna lite. fy fan va bra det var!! och jag har verkligen INGEN aning om vad det är! jag funderade först på om jag skulle ta och gå igenom alla de en miljard låtar jag har på datorn men tänkte att det inte var nån ide, jag vill att han eller dom ska vara okänd för ibland har jag en tendens att gilla ett band bara för dom har ett coolt namn, typ som les savy fav eller on!air!library!. band som jag läste om, fastnade för namnen och tänkte att hmm.. dom är säkert bra FÖR DOM HAR JU SÅ COOLA NAMN. jag tror fan inte ja skulle börjat lyssna på the soundtrack of our lives eller the (international) noise conspiracy om dom inte haft så coola namn. nu skall den okända artisten få ta över mitt liv och mitt sinne. ett tag till iaf.







ps2. hehehehe.




ps3. till min älskade fru fiffi. DU VÄNSTRA FÖRST! HA

dagens musiktips.



regina spektor - bring the hope. (album)

hela skivan är helt otrolig, förutom samson som är en ganska självklar låt så tycker jag att det finns otroligt många små popunder, refrängen på fidelity är helt otrolig, den hoppande sången och stråkarna i samma tema. sen on the radio och better. men bäst på skivan är nästan är aprés moi. den är nattsvart. ett helt otroligt pianokomp, å hon pendlar mellan ani di franco och lauren hill sångmässigt. häftigt.





sen när vi ändå är inne på pop så kan vi framhävda josh rouse - winter in the hamptons. snyggare pa pa pa får man leta efter.




tid?

hur ser en utopi av tid ut?

ska man ha hur mycket som helst eller lite lagom? kanske ingen alls?
vad är tid över huvud taget? går det att ändra på den, böja den?

är tid olika för olika människor?

för vissa kanske en sekund är som två sekunder för andra, då borde det vara en stressad person.

men hur ser en utopi av tid ut? är det att alltid ha tid att göra allt man vill, eller skulle det bli så att man ändå aldrig skulle göra allt man inte vill?

som idag, jag har vart i skolan, åkt in till stan, hämtat min mobil som vart på lagning, fotat lite till en fotoläxa och kommer hem ungefär kl fyra. om jag vart en god människa som gjort som jag borde skulle jag antagligen stuckit ut och sprungit, satt på potatis när ja kommit hem, hoppat in i duschen, gjort klart maten som min mamma bett mig göra och direkt efter den suttit mig med fysikböckerna för jag har prov på fredag.

men vad gör jag? astrött efter en dag i skolan så sätter jag mig och kollar på vänner. sätter på potatis efter mamma ringt, går ner och kollar på mer vänner, går upp och käkar, kollar på vänner och till slut så går jag in i mitt rum för att plugga, fastnar vid datorn och pluggar verkligen inte.

så av de två egentligen ganska simpla och basala sakerna jag skulle kunna använt min tid åt denna eftermiddag/kväll har jag inte gjort. inte nån av dem.

utopin av tid vore att alltid få sova så länge som man vill. puss kansas.







ollie

måste köpa en ny bräda. shiet.