här är nog det finaste och mest beskrivande och längsta sms om mig själv jag någonsin fått:


henke. jag tror inte hon som du e kär i finns längre. hon fanns för ett tag sen i några veckor, hon levde i sin drömvärld och var så jävla lycklig men verkligheten hann ikapp. jag kan inte vara hon som du vill att jag ska vara, jag var bara en dröm. jag har oturen på min sida och måste lära mig att leva med den ensam tills livet ger mej en chans att klara av att bli kär utan att backa ur och bli rädd. jag vill bli kär, så himla gärna! men utan alla dessa OM och MEN. jag vill inte tvivla. du ska vara en drömmare sån e du, jag hakade på men tappade kontrollen och blev rädd. men de va helt fantastiskt undertiden jag sprang snabbare än mina problem, men jag kan inte ljuga och fortsätta springa från något som alltid hinner ikappp. du är obeskrivlig.






här är ett annat från samma person:

jag vill ha dig väldigt mycket just nu brööööl ! ! !



båda är liksom fina på sitt sätt.





ps. inga människor kom till skada under denna romans, den pågick någon gång 2005 och är preskriberad. reds anm.