jag levde hela mitt gymnasieliv helt utan rutin. jag strävade efter att inte ha rutin, jag försökte verkligen INTE hamna i slentrianer, och mönster och gjorde därför sällan det. försökte hitta på nya saker, ta nya vägar till tåget, köpte inte samma sak, hitta på nåt skoj efter skolan, ta ledigt nån dag och dra nånstans, supa lite för mycke en tisdag..

och jag lyckades på nåt sätt göra det. jag behövde inte rutinerna, jag är tack och lov begåvad med läshuvud så hängde ja me på lektionerna fick jag bra betyg, jag tränade aldrig, men käka i princip aldrig heller så det var väl inte så farligt. flöt mest runt i tre år och impulshandlade.





fan de e inte så att jag ångrar mig. men det är ganska skönt att hitta rutiner. att hitta en vardag. helvete.

först så känner jag ju mig som en gammal jävla gubbe när jag börjar hitta rutiner, det är farligt, farligt. jag behöver omväxling, jag behöver förnyelse, jag har så cocpopdåligt tålamod att jag inte orkar med något längre än fem minuter. men det är faktist ganska skönt så som jag har det just nu. de e typ .. fast... fast inte riktigt fast.

jag har ju någorlunda fasta arbetstider, jag har ett tåg jag brukar ta på morgonen, jag käkar frukost (vet inte hur jag klarade mig innan), jag går förbi rival och tjackar kaffe, kommer till studion, sätter på datorn, kollar mailen, pular och donar lite, jävlas med jimmy för att han är född på sjuttiotalet, käkar lunch, tar en kl 4 cigg, åker hem, kollar på en rulle, eller så träffar jag nån polare och tar en öl och kommer hem alldeles för sent..

och sen kan ja ha såna där sköna avstickare, som i morse när jag skulle lämna j:s portfolio hos agenten på götgatan och jag helt plötsligt fick en helt ny väg till jobbet med en ny kaffe i handen..
















och nu sitter jag och läser vad jag skrivit och undrar vem fan jag försöker lura och vart jag vill komma med lurendrejeriet. jag lever nog inte så rutinmässigt som jag vill framstå som. är fortfarande stuck i gamla vanor. tacka fan ja till att åka till malmö och jobba i helgen. och vi som måste repa för vi har spelning på onsdag. hugo kommer mörda mig. gör nog fortfarande det mesta för att inte hamna i spår.





men jag käkar iaf frukost. det är ett steg på vägen.





















och nu sitter jag och läser det här igen och tänker att det är det sämsta jag nånsin läst och skrivit på samma gång. brukar kunna rädda halvkassa inlägg med en catchy slutkläm men HAR NOG FÅTT TILL DEN SÄMSTA JAG NÅGONSIN VART MED OM. käkar iaf frukost... VEM bRYR SIG DITT PUNDHUVVE.

som kompensation kan jag säga att det bästa jag tycker att jag nånsin skrivit är: http://zachska.webblogg.se/2008/january/synd-och-skam.html#comment




nu lägger jag mig för idag. det här blir inte bättre än såhär. tack och adjö.