åkte rulltrappa, sent igår kväll. bobbade sönder ipoden, rainy day women skreks sönder.

som vanligt är jag stressad för jag är evinnerligt dålig på att stressa ner från jobbet och just den här dagen hade vart smällstress. 15 timmar spring sätter spår i skallen.. så appråpå stress så gick jag snabbt uppför rulltrappen.

jag passerade en tjej som jag i förbifarten märkte stod och höll en ros. en rosa, röd ros. och hon höll den inte sådär casual, i en hand, som jag nog skulle försökt hålla den för att upprätthålla min stencoola stil.

nej.
hon höll den med båda händerna, sådär en dm från bröstet, som om hon hade nån skum eyes wide shut ritual för sig.. den här rosen betydde verkligen något för henne.





och gud va romantiskt! va? så jävla härligt.. här går en tjej som vart på världens bästa dejt, med den där snubben hon alltid velat träffa. han som ÄR hugh grant i alla filmer på riktigt, fast ser ut som brad pitt men utan det drömska, eller jo lite med det drömska, han är lite johnny depp drömsk men ändå jordnära och tar med dig på sina äventyr. och ni har vart på promenad på djurgården i regnet och hånglat under en jätteek, ätit på ulla winblad i ett avskildt hört med två filtar och druckit gott vin och ni har skrattat och ni har kittlat varandra och skojat om att ni kanske skulle gifta er men vem vet vad som händer för det viktigaste är att ni är där och då och precis DÄR OCH DÅ!


och jag vänder mig om för att se hur en sån människa som just upplevt nåt sånt ser ut.




och hon storgråter. hon gråter. så skulle det ju inte va. hon har röda ögon och svullna ögon och har gråtit i timmar..




jag blev livrädd och jävligt chockad och tror hon märkte det för hon blängde på mig och hatade världen ännu mer tror jag.  men va fan. jag ville ju bara väl.