jag sov ingenting inatt. mådde ganska dåligt igår kväll. varför tänkte jag? fann svaret i för mycket öl och för lite mat de senaste dagarna. jag är en kamel, jag kan gå i flera dagar utan att äta och komma på mig själv med att, oj jag har bara käkat en macka på två dygn. och är inte hungrig. egentligen är det en sugig egenskap.



efter att ha snurrat runt i min säng, rivit upp alla lakan, legat uppåner och tänkt igenom alla tankar jag behövde tänka på om veckans kärlek, det generella livet och morgondagens konst så gick jag upp och skulle dricka vatten. hittade min lillasysters säng tom, och den är helt ny och gudabenådat skön. så jag bestämde mig för göra ett försök i den. skulle PRECIS somna då hennes jävla hamsterjävel vaknade och började rafsa runt. med bestämda steg bar jag ut buren i köket. men hamstern ville mig något illa, den började springa i hjuljäveln. (HAMSTERHJUL ÄR INGET DOM BARA HAR I TOM OCH JERRY, DET FINNS PÅ RIKTIGT). och det lät som ett skräckfilmsskrik, fast väldigt långt bort. inte helt främjande för min sömn. jag gick upp och monterade redigt ner hjulet och hotade med att hamstern inte skulle få nå morötter om han fortsatte väsnas, han blev tyst. kl är 4.

halv sju går min pappa upp och gör frukost och ger katten mat och pruttar på toaletten. jag vaknar. ligger vaken tills alla flytt huset och flyttar över till mamma å pappas säng, där är det typ GARANTERAT att man somnar. man somnar alltid i sina föräldrars sängar. men jag måste prickat min sömncykel som lycky luke, jag somnar inte. räknar får, går på toa, läser lite, och ändrar försiktigt alarmet en timme frammåt. kl är nio, jag slumrar in.

halv tio stormar min morgonpigga, äldre lillasyster, in i rummet tätt följd av kg som hade bestämt att de va en passande tidpunkt att, halv tio, åka hem till mig och käka frukost. varför o varför.









det roligaste är nu att du kanske spenderat två minuter av ditt liv på vetandet om min sömnlösa natt. det är en kul tanke.










spelningen gick bra. väldigt bra. det var sanslöst kul. jag svettade ner de närmaste två raderna iaf, och var fin i röda byxor och hängslen. men sen inträdde den där kickbakisheten.

jag har gått och taggat så otroligt för det här, tänkt på det, gjort upp små planer, och ÄNTLIGEN så kommer ögonblicket, förstärkarn slås på och jag börjar dansa runt med min gitarr. sen var det slut. väldigt plötsligt. och jag blev trött. och hamnade i ett litet antiklimax. var det allt för den här gången? blev de inget mer?

















och för dig som lyckats ta dig ända hit så kan jag avslöja att nu kommer det bästa med hela dagens inlägg. det här är årets, och kanske hela förra årets finaste citat. eller kanske inte finaste, men det mest cyniskt vackra och redigt självkritiska. ploppa in i min inkorg inatt.

"ja, det blir nog inte bättre av att läka mig själv med nya tungor och svettiga lakan" - sw









































och när man äntligen börjat få lite kommentarer i sin blogg så är det väl dax att svara!


till             : tack för de fina orden, tack att du liknar mig och jag tror de skulle vara grömt om vi sågs nån gång. tänk att bara kunna referera till sig själv JÄMT. hur lätt som helst.
till e: ja du ebba, jag knarkar. =)
till A: de e de fetaste, att se sig själv från ovan på nåt sätt. rätt gudomligt.






tack å hej leverpastej