men jag FÖRSTÅR ju för i helvete inte hur människor orkar. hur fan orkar man vara vuxen! jag får det inte att gå ihop.. det är nog det absolut mest tidsödande jag vet. att försöka bli vuxen. man har ju inte tid över till nåt annat.. kan man inte spendera all sin tid på att vara barn. å gå runt och tycka att saker och ting är barnsligt roliga. typ kolla på en gubbe å börja fnittra hysteriskt för han har en stor vårta eller ta sig på snoppen offentligt och peka jävligt mycke på folk och ha förfärligt mycket drömmar som alla kommer gå i uppfyllelse vilken sekund som helst. bara det blir natt och man får drömma ut dom.

MEN NEJ!

jag är tydligen tjugo år nu, mitt pass säger det, har har tydligen ett jobb som tydligen vill att jag sköter mig och bor tydligen i världens armhåla som det tydligen går ett tåg till som tydligen är sjukt långsamt och det finns tydligen väldigt lite tid över till att träffa vänner, snacka skit och flanera i solen, när solen för en gångs skull visade sig på rätt sida av söder. suck. ja menar.. igår så behövde jag AVBRYTA en lunch med en av mina bästaste vänner bara för att jag inte hade lunch längre. tydligen så är det ok i vuxenvärlden, tydligen är jag inte där än för jag är inte helt ok med det. tydligen. vi hade massa mer saker att snacka om , vi hann inte igenom en tredjedel ens.

bottomline jag är trött för jag sover alldeles för lite och oroar mig alldeles för mycket.










ps. jag är ett SJUKT harry potterfan, jag älskar verkligen harry potter. hängde på låset i somras när den släpptes (ok på riktigt så leta vi parkeringsplats i malmö men nästan) och såg en dokumentär om jkrowling på tv alldeles nyss. och hon definerar på nåt sätt människan som man verkligen unnar de framgångar hon haft och har.
nu har jag sagt det, nu vet världen det, nu kan jag andas ut.