jag är ingen sentimental människa, jag grämer mig inte i det förgångna utan ser framåt för det mesta. men jag kan sakna små saker. just nu just idag kom jag ihåg en grej som s bruka göra när vi var ihop. varje gång vi åkte bil och jag körde så brukade hon lägga sig ner över mittkonsolen, över på min sida och halvsova på min axel eller i mitt knä. (pappas bil är ganska liten, och ganska idealisk för just det, så det är inte så obekvämt som det låter)(tvärtom)

jag vet inte varför jag saknar just det, men jag älskade dom bilturerna när det var.. tyst på nåt sätt. det enda som hördes var nån låg sång på radion, bilen, vinden, gatljus som flyger förbi och en människa man bryr sig om ligger och snusar på en. där är jag nog sentimental.