soft den fungerar.



ok jag tänkte lägga upp en bild, men eftersom en bild säger mer än tusen ord så kan jag skriva typ tusen ord om den istället.



nu är jag hemma va. men det har jag inte alltid varit. jag är ganska ohemma egentligen som kille. jag tycker nog det är mycket lättare att vara borta än hemma, I DON'T know why. men det känns bättre på engelska.. tror det i grund och botten handlar om att jag blir så jäva trött på mitt eget sällskap.. jag är så jävla tråkig som ensam person, mycket bättre om det är jag, nån till eller flera (FUKIN CCCCCCCCCCCC knappen funkar knappt vet du hur irriterande det är?)
idag är ett ganska asabra exempel. istället för att som jag planerat eftersom jag vart rätt trött senaste deceniett tänkt åka hem, mysa ner i mickes fula soffa från landet å kolla på sagan om ringen. och somna som ett barn nånstans när nåt monster dyker upp, men NOOOOOO. jag kommer hem, känner mig direkt rätt pigg och orkar verkligen inte vara hemma utan börjar tänka på saker jag skulle kunna hitta på, människor jag kan ringa, personer att dyka in i å hänga lite. jag tror fan hela den här bloggen är ett resultat av att jag är så dålig på att hänga med mig själv. och inte göra nåt speciellt, när jag väl behövde göra det så behövde jag nåt sätt att ändå nå ut till omvärlden och göra mitt självhäng lite roligare.
iaf, bilden, i grekland bodde vi på nån ö (jag vet precis vad den heter men det är sjukt mycket coolare om jag inte har nån aning utan bara glider runt) å ovanför vår lilla studio var det ett höögt berg. jag tänkte en eftermiddag att upp dit ska jag. det var kanske tusen meter högt. å jag börjar knata, och finner att det är jävligt soft att göra en finna sig själv light klättring. jag satte ihop en klättringsplaylist och tog mig sakta uppåt. när jag kommer upp märker jag att nån har vart där förut, massa greker på antiken som hade en liten typ. stad. hur stora städer nu var på den tiden. men, där stod jag och blev lite arg över att jag gått upp på värsta bergstoppen å känner mig som göran kropp å så hade dom en jävla STAD där!! för två tusen jävla år sen.. fatta ägd jag var. så då tog jag kameran och tog några sköna självutlösarporträtt och fick ett riktigt schysst, med blixt i motljus, håret som dansar i vinden, en månads skägg, brunbränd, utbränd och jävligt rejäl. fin bild eller hur??


puss