eastcut
shit varför drar man hem för kan man ju fundera över?
hem kom man iaf. i nåt slags hetsbeslut i onsdags, eller tisdags har inte sån koll, så bestämdes att vi inte kunde dra till paris som tänkt och utlovat och att vi då skulle dra hem. fem minuter byta biljett, fem minuter promenad till internet, fem minuter boka flyg och violá, vår framtid tog en dramatisk sväng norrut istället.
hem å packa, sno tillbaka grejer från norsken, kubba upp till tåget, mingla bort till marseille, bli lurad och inte lurad på taxi (100 spärre för en jävla surfbräda är han inte kloker?), spendera 7 natttimmar på marseille tillsammans med en selectamaskin och en förvirrad fransk/svensk/skum människa som tagit nå artighetstjack eller nåt, så trevlig som han var 2 på natten.
aja, inget sova iaf, la varenda patians jag kunde och som micke lärt mig, spelade np i en timme, sen spenderades sista två timmarna av att bara kasta kort runt hela flygplatsen. de va sjukt kul, vm-kul.
ryanfittair hem, kommer aldrig sätta min fot på det igen, men det fanns inget bättre att tillgå med en dags varsel, landade i skavsta 09.45 och var i stockholm halv tolv. på de hela ganska smidigt.
men då var man hemma då. en knapp månad i hundskitens land, men det kändes som ett knappt decennium. undligt det där med tidsuppfattning, för nu när man kommit hem känns det som ett decennium sen jag var där, men att jag var där i två dagar typ. åkte hem för jag kände att hela grejen inte var min... grej. hela sfären är helt ur linje, folk har ju inte alla jävla riddare i borgen. i de hamnar där man knata runt låg leksaker till världens män, var sammanlagda värde antagligen skulle kunna rädda halva afrika. sen är ju jobbet man gör inte så sjukt stimulerande, sitta och putsa på en redan skinande båt är ju inte det man önskar göra resten av sitt liv. ne de kändes verkligen som en månad var nog, de va precis lagom.
men de e inte så på långa vägar att jag ångrar resan över huvud taget, de va sjukt jävla kul. bara att bo utomlands en månad, att träffa alla människor man träffat, få hänga me grymma polare, testa på nåt nytt och MEINEN DAMEN UNT HERREN, henrik har delat säng i 3 nätter med en norsk pundare.
x delat säng med norsk pundare
och att komma hem känns ju alltid roligt, kände mig så monsterstor när ja kom hem och anlagts en veckas skägg, som faktist utvecklades från fjun till nåt som ändå kan halvklassas som skägg, och inte hade berättat nåt för någon. hela familjen blev jätteförvånade och förstod ingenting, pappa åkte och köpte oxfile och de blev lite fest bara för ja kom hem. nästan rörd. nästan.
men sen efter den första glädjen av att käka filmjölk, få lagad mat, duscha, få rena lakan å gula löv å annat smått och gott så kommer den där "jahapvafangörmannudå?"
å där står man och stampar. i 80talistklumpen. alla vi som ska ha förverkligat oss själva innan 20 års ålder, ska synas och höras överallt, och man ska fan bli ett jävla universalgeni. en ny da vinci, vi ska gå ut och synas på rätt ställen 3-4 gånger i veckan, ha snygga kläder, kunna allt om de senaste tyska indiebanden, känna dj:n på ace, släppa en skiva, en klädkollektion, en film, en novellfilm, en roman, en pjäs (som du ska regissera och spela huvudrollen i), en blogg, en ledare i en ultra kritisk tidning, en konstbok, en fotoutställning, en seriebok, en fantomenmask, en kokbok, en barnbok, en bokbok, en diktbok, en fackbok om påsken, en sång med robyn, ha vart i alla jordens städer och va miljonär. helst med en smal och snärt popröv också.
är det bitterhet jag hör henriK?
a det är det nog henrik, för jag vet inte hur man gör för att bli så som man vill bli.
tror de blir en sally och harryutläggning snart. ja.
Kommentarer
Postat av: juliete
altså, om det skiter sig med skådespeleriet borde du bli krönikör, skribent, sånt där. Seriöst.
Trackback