nån slags kreativitet föder ändå uttråkelse, efter att sovit av mig ruset från v 44 och kollat ikapp mig på alla heroes så behövde jag ändå nåt projekt.

så meinen damen unt herren, jag, henrik zachrisson, mr tummen-mitt-i-handen, mr ser-inte-skillnad-på-en-hammare-och-ett-stämjärn, mr jag-spelar-gitarr-och-nöjer-mig-med-det.. petit moi. jag SNICKRADE ett datorbord, som ändå blev ruskigt snyggt! och skapade ordning i mitt rum, satte upp en gammal ribbstol som numera tjänar som byxhängare och har börjat sortera viktiga papper. VIKTIGA PAPPER!! visste inte att det fanns viktiga papper i mitt liv, men det gör det tydligen.



sen efter nån slags social ångest så ringde jag på riktigt till precis alla jag kände tror jag. är det nån som har läst den där rockystrippen??
när mange sitter och ringer alla han känner för han är äntligen barnledig och vill göra stan och INGEN vill gå ut med honom för alla jobbar eller går i skolan eller är bakis eller vill inte typ och han ringder varenda person i telefonboken, sista rutan så ståre bara

"tjena özkan, vi gick i nian tillsammans, kommer du ihåg mig?"
"nej"

HAHA den e ju hur bra som helst och precis så kände jag mig igår. jag skicka sms och ringde för fan alla jag kände, ingen ville vara med mig. alla förutom patric (som förövrigt skaffat sig en flickvän som är monsterjävlasnygg, han hitta henne i täby tror jag) och william, och hannes till slut och sen blev det ett litet entorage.

och standardrundan blev kul! kan ni tänka er, förfest patric, treat, laroy och efterfest hannes. den mest standardiserade partyrundan i världen blev rolig. mådde så bra av att träffa människor och vara full. suck.













under mitt och ebbs nuvarande msnsande så bara haglar det citatvarningar:
"magen har alltid rätt"
"käka ben & jerrys och internetragga?"
"jag tror jag var förälskad, och lite kär i kärleken"


alltså vad säger man..?