jag är ju egentligen ruskigt dåligt utrustad för att bli vuxen.


ett. jag har ingen som HELST framförhållning. det börjar bli märkbart, jag lägger ett värde i att ta saker som det kommer och leva i nuet och vara så JÄVLA HÄR OCH NU men det funkar liksom inte fullt ut. jag har aldrig ägt en almenacka, jo det har jag men ingen som jag använt. 

jag slutade gymnsasiet och såg hur alla mina vänner och nära och kära redan hade stakat ut schyssta vägar i livet.

för mig var det som jag var med på en 3 år lång jävla fest, blev utslängd ut i det dom kallar för verklighet och helt plötsligt stod helt ensam på ett stort vitt fält där jag inte har nån aning om åt vilken riktning jag ska gå.

för går jag åt ett håll, så kan jag ju missa massa roliga saker som finns i andra änden, och vice versa. med varje val så väljer jag också bort något.


två. jag har inget tålamod. jag är fan dampadhdotålig. jag orkar inte med det!

jag har hur många klockrena exempel som helst, jag är en usel pokerspelare. jag tycker det är sjukt kul i två-tre omgångar, sen tröttnar jag på att det går så långsamt och att man måste sitta och läsa av spelet och spelarna och vänta ut varandra så jag går all in utan att titta på korten och förlorar alltid. jag lär mig verkligen aldrig.

desamma med skateboard, det är jävligt kul men jag ORKAR inte stå och nöta dom där jääävla tricken och sätta den där kickflipmctwisten till slut, jag ORKAR inte jag har inte TÅLAMOD.

nu har jag vart arbetslös i typ två veckor och är skitirriterad på att det inte händer nåt, jag sitter fan på nålar och blir jätteirriterad på hela mitt liv, alla jag känner och framförallt på mig själv som inte gör så sjukt mycket åt det direkt. har fått tusen kansken, och visst, nästa år kanske.

och då är vi tillbaka till punkt nr ett, nästa år för mig är typ en livstid bort, inte dom knappa två månader som det ändå är. jag börjar fundera nu på att jag kanske ska plugga nåt nästa år, men alla ansökningsdagar gick ut typ i augusti och om jag ska söka nåt till i höst så är det typ tvåochenhalv livstid tills dess! VAD SOM HELST KAN JU HÄNDA!!?



tre. jag är ingen tävlingsmänniska. det är ju ganska jobbigt ibland.

om jag och en annan människa vill samma sak, så släpper jag lätt fram mr x för att inte skapa konflikter eller bråk och för att vara lite snäll. men vadå, nice guys finish last, jag måste tuffa till mig.
men hur lätt är det? jag har aldrig varit sport freak, jag höll på med gymnastik och alpin skidåkning. jag stod uppe på starten i tre minus, kroppsstrumpa och gäspade och ville helst att allt skulle gå över snabbt så ja kunde komma ner till hotellet och hänga me polarna. en gång körde jag ur med flit för ja å farsan skulle gå på bio och försenad som tävlingen var så skulle vi inte hinna om jag behövde åka andra åket. henrik kör ut, ungefär så mycke bryr sig henrik om att vinna nånting.

visst kan jag vara en tävlingsmänniska mot mig själv, men det krävs väldigt speciella situationer. de e ett ganska smalt områda.


kombinerat ger dom där tre nog de sämsta förutsättningarna för ett vuxet liv som går att få.








jag tror och att jag är smittad av 80talistviruset, vi är så jävla häftiga.

eller ne vi e inte häftiga, men vi vill vara, vi tror att det går att överleva på att bara vara häftig.
allas våra liv skall följas i modemagasin, bloggar, tvjournaler, internet, myspace, och vi skall vara levande reklamstaplar, skylta med våra fantastiska liv. vi ska känna djn på spybar och ace, ha en svartklubb, veta vilka danska modeikoner som gäller, jag känner ju inte många människor som på riktigt vill jobba på statisktiska centralbyrån, ta en liten grå lunchlåda till jobbet, bli upprörd över sl och ha en måndagskostym, en tisdagskostym etc. ingen vill jobba i vården, ingen vill jobba på fabrik, ingen vill göra de skitjobb som måste göras.
alla ska bli nå jävla rennäsansgenier, vi ska bli musiker, författare, konstnärer, krönikörer, modeikoner, skådespelare, regissörer, underground och jävligt häftiga. jättehäftiga. aphäffiga. mange häffigt.

min pappa säger ganska ofta att "bara att leva ett liv är en bragd". prettovarningen ligger ju utanför skalan just nu men det ligger mycke sanning i den sargade gamla mannens ord.





suck vart ska man ta vägen.