vissa veckor går jättelångsamt, vissa går jättesnabbt.. den här veckan har vart långsam, mest för jag rest tror jag. det känns som en evighet sen ja satt på tåget mot gbg. men de e soft.

vad fick vi ut av resan till gbg då?

jo, jag vet inte vad jag förväntade mig. goa gubbar å spårvagn kanske, kanske att alla var jättetrevliga, ja skulle flanera upp å ner på avenyn å tjöta å träffa massa najs chicks från sveriges framsida å alla skulle älska mig för jag var exotisk och från stockholm och jag skulle sitta och peka ut alla likheter mellan stockholm och göteborg och alla skulle vara glada och härliga och sen skulle scenskolejuryn se direkt vilken talang jag var och ta in mig på en gång, dom skulle tillåme ge mig ett diplom eller nåt direkt så jag kunde dra till hollywood och glida me depp på sköna inspelningar. sen skulle ja ta tram number seven to heaven. sen va de inte riktigt så va.

göteborg hade sportlov = folktom stad och två snygga chicks på hela tiden.
det var inte sol, det var moln och kallt.
jag kände mig förvirrad och alla ställen man hört om såg inte ut som man trodde. men vadå?
ja hade sjukt kul iaf..
blev bluetoothad av två tjejer på tåget, dom ville ha sex tror jag men dom skulle av. synd.
garvade med christian. de va kul.
reflekterade över att man sätter professional som ett prefix, seriöst. jag vill inte torka mig i rumpan med torka professional. jag vill inte vara proffs på att torka mig i röven, jag e hellre proffs på nåt annat. undrar om dom på torka är proffs på att torka folk i röven.
tänkte mycket på min framtid, jag är nog en väldigt numänniska. ja gillar nu å strävar efter det, och imorgon är imorgon. det står tillåme i bibeln att allt som kan göras imorgon ska man göra imorgon å inte bry sig om det idag. men de blev mycke tänk på framtiden.
vill jag verkligen bli skådespelare, vad ska jag göra annars, vad ska jag göra i höst? vill jag göra nåt annat? men bara ett kort tag.
det är svårt det där med framtid, vi gör det sen.

sen kom jag på att jag egentligen skulle vilja köra en monolog som ser ut ungefär såhär på provet:

"där sitter ni, jävla idioter, va fan håller ni på med? va? sitter och bedömmer mig? va? vad bedömmer ni, hur jag sitter på stolen? hur jag håller upp handen såhär (håller upp handen) eller det kanske är bättre med såhär (håller upp handen i en annan position)? så ska ni sätta betyg på mig, hur jag pratar, hur jag lever min dröm, om jag är snygg, smal, tjock, vilka kläder jag här, hur här och nu jag är, hur jag vill vara, hur jag vill vara, hur jag vill vara hur jag vill vara HUR VILL NI ATT JAG SKA VARA? är det här rätt? jag har alltså tre minuter på mig att visa allt jag kan och är, ok vi säger så.

kan vi inte byta? ni kan sitta här, nej men vi gör såhär istället, du sitter där du sitter så sitter jag här och bedömmer dig lite. hmm.. ja bra stenansikte, kanske lite väl framåtlutat? hur absurt är inte den här situationen? hur absurda är inte ni? knulla er i rumpan, hejdå."


det skulle vart skönt, skulle lätt gjort det istället.

sen vare däremot skönt att jag äntligen fick lyssna på all jävla musik jag har som kommer från göteborg på hemmaplan! tram number seven går inte till heaven, utan mellan bergsjön och tynnered. men däremot fick jag äntligen reda på va fan det är som låter i slutet på känn ingen bajs för mig hästborg, de e ju spårvagnar!! kan man ju ha listat ut, men ändå. förjävla viktigt.





sen sög det iof att komma tillbaka till skolan, där jag trodde att o.c. flyttat in på riktigt. ibland spelar fan gud tärning, rättvisa finns inte. just nu hatar jag den jäveln som bestämde allt det där.











sen har ja tänkt på en grej, undrar hur stor del av det man är som är ens omgivning. hur stor del i ens intressen som egentligen är ens egna. det kanske är olika, men som min musiksmak t.ex.
jag har inte en jävla kompis som lyssnar på samma sorts musik som mig, jo vissa artister, kg kan digga timbuk å lite soft ska, wille lyssnar konstigt nog på koop och four tet. men så fort min ipod slås på på en fest så dras den alltid ut fortare än fortast och ingen uppskattar en bra festlåt som inte är gigidiaugustini eller cascada. vad är de för fel att dansa till missy elliot eller fibes oh fibes? seriöst. och jag har aldrig riktigt reflekterat över det faktum att ingen av mina kompisar diggar samma sorts musik som jag, men det är nog ganska konstigt tror jag. för när jag väl hänger med nån som gör det, typ tora (henne kan man lita på) så blir musik direkt ett soft samtalsämne där man berättar om nya grejer man diggar och visar och får reda på nya grejer. hmm.. aja.








dagens bekännelse: jag har skaffat en manbag, och jag är jävligt nöjd. nu kan mitt liv flytta in där.





svar:
amanda: soft. de e inte så svårt, kör hårt. skaffa ingen blogg bara. å fyll inte nitton.
hobbyspyk: seveneleven är iof soft, skulle kunna jobba mig uppåt å vid 67 års ålder dra mig tillbaka från en livstid av engångsförpackningar och gathörn!




nu ska ja på finmidda. puss