att blogga förstör hela mitt sociala liv för jag kan inte berätta några historier. ja börjar berätta, men oftare och oftare får jag höra: JA ja vet du skrev det i bloggen. så blir jag alldeles tyst och vet inte riktigt vad jag ska säga, för helt plötsligt försvann hälften av det jag har att säga för det redan står på bloggen och tydligen har personen i fråga redan läst det.

vi kan kalla det för bloggsyndromet för personen i fråga tror då att jag är jättetråkig, då jag måste rannsaka mitt minne för att hitta de fragment jag inte fört ut på cyberspace och så går personen iväg och jag skriker förtvivlat att jag inte är tråkig, jag har massa berättelser att berätta fortfarande, snälla gå inte, snälla, jag lovar jag är rolig längst inne, inte bara på internet snäälla stanna ja vill ju bara hångla lite, men vi behöver inte göra det ens, vi kan bara sitta å hålla handen å prata kärleken, livet och konsten över en pava rött å röka för mycket till solen går upp och vi finner att vi har mycket mer gemensamt än att bara digga varandras tungor och svettiga kroppar JAG LOVAR SNÄLLA LÅT MIG BARA FÅ EN CHANS EN LITEN CHANS ATT BEVISA ATT JAG INTE ÄR NÅN SELLOUT PÅ INTERNET SNÄÄLLAA!!!!

så står jag där som en fåne.













dagens särklass bästa: stevie wonder - love a go go (brutal låt)