igår..

igår hade jag nog min värsta dag någonsin. jag skojar inte. och jag vet absolut inte varför. det började på vägen till skolan, ja kände mig lite småhängig, hade inte sovit tillräckligt, bråttom till tågen å allt annat som man inte behöver på morgonen. dessutom var det molnigt, och jag är en människa vars humör styrs nästan enbart av vädret runt mig. och det finns inget jag blir så depp av som moln, mulet å dimma. iaf när ja kommer till skolan köper jag två koppar svart kaffe och tror i min naivitet att det ska hjälpa mig. men nej, för det första jag hittar när jag kommer upp till lektionen är min mobil i väskan som fått en smäll och nu är halva skärmen svart och oläsligt. det var faktist precis vad jag behövde. sen fortsatte dagen, tråkiga lektioner, äcklig mat, dåligt väder. jag rökte tre cigg samtidigt, det funka inte. sara ringde och drog usla skämt så jag blev bara ännu surare å egentligen var det inte meningen att ta ut det på henne med det blev lite så på nåt sätt och de va liksom inte meningen.. sen åkte ja hem och förstod nånstans att det var bäst om jag inte pratade med nån eftersom jag antagligen skulle börja gråta eller skrika. sen kom ja hem, då FUCKAR min jävla dator sig så jag får psykbryt på världen och slår allt som inte går sönder runt mig. iställer fick jag ont i foten och händerna, jävligt smart. så blir ja sur för ja e sur å arg för jag gjort mig illa och.. jaja. det var en ond cirkel på riktigt.

men nånstans där vände det. nån blandning av sara och mat. brukar funka. min i min förvirring köpte jag en ipod över internet. för 3700 kr. 80 GB. (penisförlängare) och jag ångrar mig inte. på baksidan står det "...and a bunch of heroes" som ja tycker var passande. i den ska mina hjältar vara!










har tänkt på små musikaliska genialiteter på sistone, förutom yann tiersens soundtrack till amelie.

på cardigans "long gone before daylight" så finns det en låt som heter and then you kissed me. på deras nya skiva "super extra gravity" finns det en låt som heter and then you kissed me prt. 2. och den är en liten musikal genialitet, för det är exakt samma ackordgång och plock som dess föregångare men det är små små ändringar i melodin, och i sättet hon sjunger som gör att hela känslan i låten förbyts från den lite glada men ängsliga stämningen till ett nattsvart hat och mörker i prt. 2. jävligt häftigt.

sen så är cohen lite genial när han skrev hallelujah också. han sjunger musikteori, det är genialt. dom som kan musik vet lite vad det handlar om och för er andra är det bara att svälja att han är genialisk. hugo kom på det i sommras.

"it goes like this, the fourth, the fifth, the minor fall, then the major lifts"

översatt på musikteorispråk:
"det går såhär, fjärde tonen i skalan (i det här fallet ackordet F tonen A), femte tonen i skalan (ackordet G tonen B) molltonen falller, (till ett Am och melodin är just molltersen C) och sen lyfter durtonen (och här kommer det genialiska i det hela, han ligger kvar på samma ton i melodin, C, men byter till durackordet F. det är fanimej genialiskt).


sen undrar jag om shout out louds - 100 degrees är med i nån svensk feelgood film. för jag ser bara framför mig hur huvudpersonen förstår hur allt hänger ihop och att han egentligen är kär i tjejen som är kär i honom å han måste till flygplatsen.. hundtricket kanske?