hur ser en utopi av tid ut?

ska man ha hur mycket som helst eller lite lagom? kanske ingen alls?
vad är tid över huvud taget? går det att ändra på den, böja den?

är tid olika för olika människor?

för vissa kanske en sekund är som två sekunder för andra, då borde det vara en stressad person.

men hur ser en utopi av tid ut? är det att alltid ha tid att göra allt man vill, eller skulle det bli så att man ändå aldrig skulle göra allt man inte vill?

som idag, jag har vart i skolan, åkt in till stan, hämtat min mobil som vart på lagning, fotat lite till en fotoläxa och kommer hem ungefär kl fyra. om jag vart en god människa som gjort som jag borde skulle jag antagligen stuckit ut och sprungit, satt på potatis när ja kommit hem, hoppat in i duschen, gjort klart maten som min mamma bett mig göra och direkt efter den suttit mig med fysikböckerna för jag har prov på fredag.

men vad gör jag? astrött efter en dag i skolan så sätter jag mig och kollar på vänner. sätter på potatis efter mamma ringt, går ner och kollar på mer vänner, går upp och käkar, kollar på vänner och till slut så går jag in i mitt rum för att plugga, fastnar vid datorn och pluggar verkligen inte.

så av de två egentligen ganska simpla och basala sakerna jag skulle kunna använt min tid åt denna eftermiddag/kväll har jag inte gjort. inte nån av dem.

utopin av tid vore att alltid få sova så länge som man vill. puss kansas.









måste köpa en ny bräda. shiet.