jag förstår verkligen människor som har alla sorters hobbys och alla möjliga konstiga intressen.
jag kan absolut haja varför folk gillar att bygga modellbåtar, samla på konservburkar, kapsyler, lampskärmar eller varför människor spelar wow, kollar på en miljard filmer i veckan, läser som tokar, spelar magic kort å fucking pokemon.

alla behöver nånstans att fly och alla har egna vägar och sätt.
såklart det blir fel ibland, man kan fastna i droger, i fest, i fel saker, i jobb, i idiotflick/idiotpojk-vänner men alla gör dom samma sak, att fly verkligheten. de e sjukt nyttigt.

men jag tror jag gör det lite för ofta, det blir nästan som att min verklighetsflykt blir min verklighet. dagdrömmarna blir så många att man inte kan skilja på dom och på riktigt. problemet ligger i att ja hittar alltid nya sätt att göra det på, spela gitarr t.ex. jättebra verklighetsflykt. spela piano, dricka whisky och sjunga tom waits är en helt fantastisk verklighetsflykt. att spela teater, fly in i en annan värld. att läsa kalle anka är alltid en klassiker. men jag har verkligen hittat en ny: köra bil. ja har alltid tyckt att de e riktigt smarrigt och att ja blir sjukt avslappnad, jag skulle kunna bil runt hela jävla världen om ja fick ta med mig min iPod, men de va först i morse som ja verkligen kände att de här är så jävla skönt på riktigt. ja kände mig så sjuk lugn, harmonisk och på nåt sätt glad när ja svängde ut på e18 söderut, fick solen i ögonen när den blänkte i asfalten, pressa upp i hundratrettio och hade håkan hellström - ja har vart i alla städer i öronen. shit. de va ett här och nu ögonblick. ja körde ifrån all ångest och stress och oro som det vart lite för mycket för på sistone.


de va najs.