jojajo.
hej.
jag heter henrik och jag har haft mycket att göra. senaste veckan var hetsig. gdammit. jag har tänkt på massa saker jag skulle skriva i bloggen men kommer fan inte ihåg de flesta, hm.
MEN jag kan berätta att jag är nu för tiden en arbetande människa med inte mindra än två extraknäck. det första som vårdbiträdesaspirantspraktikant på äldreboendet i näsbypark. det är hemskt, men nyttigt tror jag. men jag lämnade min första arbetsdag mer eller mindre en panikkänsla i kroppen.
på ett äldreboende som detta (det är tydligen en ganska krävande variant) så är i princip alla människor dysfunktionella. ingen fungerar. det är hemskt, att se hur en människa som ändå lever och tänker inte kan göra något annat än att försöka kommunicera och ligga i en säng. jag drömde om tanter hela veckan.
det är ju så långt ifrån min egna livssituation som man kan komma!! jag är för fan arton år, jag kan allt och vill allt och har inga problem i hela världen! jag ska ut och revolutionera, jag ska bli president i alla länder och bli första människan på mars! i min värld så finns inte en jävla tanke på att ligga och bli matad på ett äldreboende.
sen kan jag konfirmera att, ja, jag har fått byta blöjor, ja, jag har fått dusha dom och ja jag har fått torka dom i rumpan och nej jag tycker inte det är äckligt. kan även fastställa att alla rykten om att det från början var landstinget som kom på kaffedrickandet är helt sanna. fan vad man konsumerar kaffe!!
mitt andra jobb är lite mer smaskigt ut coolhetsfaktor, nämligen på den råcharmiga bakgatubutiken SOM. där glider jag numera runt på lördagar och viker kläder och minglar med stammisar. ett jävligt hett tips för alla modeintresserade för dom har brutalt snygga kläder! och så har dom ett jävla skrädderi som syr vad fan som helst.
det är lite glassigare än att jobba på äldreboende, men nånstans så landar jag i att det är bra att kombinera lite.
HUGO LINDMARK & A BUNCH OF LONESOME HEROES,
alcazar (nalen). fritt inträde, 18 år. KOM KOM KOM DIT!
och så börjar jag fundera på om ja ska bli buddist eller nåt, för jag har på den senaste tiden gjort av med brutalt mycket pengar. när ja, emil och cribbe+co skulle gå och se senor coconut på berns förra fredagen slutade det med två flaskor rose, 10 heiniken, två white mexican (kokosmjölk och tequila), svarttaxi hem, minnesluckor och jobbig bakisångest när jag kolla slipparna dan efter. sen har jag köpt ett par nya skidor. iof bra fina.
men det känns som jag bara slänger pengar runt mig, som jag oftast inte har och att jag ser fram emot ett köp mer och mer. får bli några extrapass i näsbypark.
ska skriva lite oftare. men snälla jag HATAR kommentarer utan namn. inga hemligheter. tack. puss.
nu ska ja wikipeda och plugga lite.
hm jo jag vet att jag alltid kommenterar utan namn, men du kan ju kalla mig typ Amanda för det tycker jag är ganska snyggt att heta (du känner ändå inte mig för jag bor på andra sidan sverige). det jag hade tänkt skriva här i min kommentar var att jag håller med om det där med tanterna. Min pappa jobbar på ett äldreboende och en gång var jag där och hälsade på och det var verkligen derpimerande. De satt där och de visste ingenting, de visste inte vilka de var eller ens vilka de hade varit. Jag vill verkligen inte bli gammal. Jag vill i alla fall inte bli så gammal att jag är helt död i huvudet och jag hoppas så jävla mycket att det inte blir så. I vårt samhälle finns inte de gamla, har du tänkt på det? Jag ser dem inte, de är som osynliga, ingen bryr sig. Förr så var det liksom heligt eftersom ålderdomen representerade visdom och sånt, men nu handlar allt om unga människor. Media och skit. Jag vet inte vart jag vill komma...så ha det bra.
jag vet, jag skulle så mycket hellre vilja dö utan att gå igenom åldringsstadiet. att inte själv kunna bestämma över sin kropp är en av de saker som jag tycker verkar extremt läskigt. att inte ha kontroll. hemskt, hemskt. hoppas att de farbröder och tanter som har det svårast med det där att fungera bara har ett litet tag kvar innan de går bort. pussokram.
om jag blir en gammal tant som måste torkas i rumpan av artonåriga volontärer så svär jag att jag tar lite lugnande, eller helt enkelt massor med lugnande, och hoppar utfört ett fantastiskt högt stup. kanske sjunger nåt.
fast förmodligen skulle jag bara stanna på hemmet dag efter dag och tävla med herbert om vem som dricker mest kaffe... jag ser upp till dig som gör det du gör.