jag tror jag är gjord för att stå på en scen med en gitarr i handen.

för allting passar då, på nåt sätt som det liksom inte gör annars. livet är allt annat än självklart och enkelt, oftast är det faktist rena rama motsatsen men inte när jag står på en scen med min gitarr. då är allt självklart och enkelt. allt faller på plats, allt blir lätt! 

för fy helvete hur jävla kul jag hade! det var hysteriskt, nånting bara brast och all ångest, all oro, all stress, alla tankar och allt som kunde skada mig försvann! kvar var bara jag, min gitarr och min glädje för ja hade så rent och skärt genuint jävla roligt! aaaaaaaaaaaaah sen gick jag på fetaste adrenalinkicken och öl hela natten och ida har jag vart genuint bakis istället. men musik, vilken jävla drog alltså. finns inget bättre.










snart kommer lite bilder, bror min sprang runt och fotade. amanda tyckte han va snygg. he.











veckans fy-fan-va-bra-låt-men-som-ja-inte-riktigt-märkt-förut-men-sjukt-vilken-bra-låt är:

the ark - calleth you, calleth i