oj vart fan börjar man, kanske där det slutade?

att henrik står på en stege i bara kalsonger halv 4 på morgonen mitt i österskär och försöker göra inbrott till sitt eget hus, redlöst full, lysnande och skrålande på kom igen lena och övertygar långsamt men succesivt blomman och ström att det är det bästa som hänt popsverige sen after dark samtidigt som vi ringer hela listan och undrar om dom kan komma hit med knark.




(bilden är inte helt sanningsenlig, jag hade tshirt på mig men de e roligare att framstå som en biff så om du läste den här parantesen, glöm den snabbt som fan)

och allt detta började på mörby badet med några helt fredliga människor som bara badade, lyssnade på nerrökt musik och drack lite öl.

det som är i mitten får ni lista ut själva (tips. alkohol har lite med det att göra)(french och nattbuss också)



KONSEKVENSEN AV GÅRDAGEN VAR :  sjuklig bakfylla.



jag brukar verkligen verkligen inte bli bakis, om jag blir bakis blir jag lite mysbakis. typ så bakis att man kan sitta på cafe me lite knullruffs och skvallra om gårdagen, eller typ så bakis att man kan gå omkring i dom där sjukligt stora brallorna som från början var pappas men nu är mina och se på musikal-filmer från åttiotalet och dricka kaffe. på det hela taget precis så bakis som man bör vara för att känna att gårdagen faktist var riktigt berusande.

men jag börjar dagen med att vända mig om och hitta siri bredvid mig (vilket jag inte riktigt visste om och det ledde till en redig chock), följt av nästan momental huvudvärk som skenade genom pannbenet ner till korsryggen och pulserade sådär obehagligt sakta fram och tillbaka. efter ett försök att sortera upp gårdagens tusentals minnesbilder av människor, platser och händelser resulterade i att pulsningarna övergick till spänningshuvudvärk. sen på allt detta så kom min syster in och skriker sånger om hur jävla lycklig hon är (jag försökte sjunga med men nåt tog emot).

och jag är INTE klar!! det bästa var (förutom en redig uppsvullnad i ansiktet till följd av en smarrig fylla, för mycket klor och för mycket fetsmink) att jag idag skulle avlägga en arbetsintervjuv som kommunikatör (telefonförsäljare). detta ledde till ännu en redig chock för jag hade mer eller mindre lyckats förtränga det.



dagens solsken är däremot hanna, tror hon e sötast i världen. hon har liksom det där solskenet jag behövde för att överleva dagen. vi måste sett söta ut, jag hade stans risigaste hår, största och mörkaste påsarna under mina röda ögon och svullen överallt bredvid en brunbränd utvilad solskensmänniska. här kommer en liten teckning från paint!





i verkligheten så ser inte hanna ut som en gigantisk pårökt hippie och i verkligheten ser jag inte ut som ricky. men försök själva att rita i paint och se hur jäävla lätt det är! hanna ser mer brasiliansk ut, fast lite fransk och rätt snygg. jag ser ut som brad pitt.

/puss å bakis