det är inte varje dag man har 1 miljon nya notifikationer ditt malätna påskägg








men ja menar.. hur rolig är inte människan? han är ju ett komiskt geni.



































efterspel:
för att bevisa exakt hur rolig christian thornell är så ska jag berätta en historia.

hrmpf.. 
jag träffade christian när ja gick från högstadium till det stora gymnasium som kallas danderyds gymnasium. min första dag tänkte jag att jag måste göra lite vänner i min nya klass, en självklarhet, och gick med bestämda steg bort mot en klunga människor som såg trevliga och lagom häftiga ut. mitt i steget känner jag att någon rycker tag i min arm, vänder mig och och för mig bort i motsatt riktning. de va den där snubben i keps och hoodtröja som såg lite kaxig ut, men nu var han mest läskig.
-hej, dom där som du just tänkte prata med är bögar och idioter tro mig, och du ser ut att va den enda vettiga människan i klassen så ja tycker vi ska bli polare istället. christian btw.

och christian var så himla häftig, för han kände så många människor. han blev lite som min mentor, han lärde mig vägarna runt, vilka som var med i vilka gäng, vad folk hette, vilka skolor dom gått i, hur dom var egentligen.. han hade så mycket att berätta och jag insöp varje bit kunskap som en torr svamp suger åt sig sirap.

christian hade en halvsyster som hette moa, och jag förstod aldrig riktigt hur det hängde ihop. moa var ett år yngre än oss men gick i samma årskurs, och tydligen hade hon kommit till världen genom ett snesteg av christians pappa. ajdå. fan sånt snackar man ju inte högt om, inte alls. inga frågor ställda.

åren gick och min och christians vänskap blommade ut till ett nära förhållande, manlig kärlek. visst hade vi våra dispyter men vi var ändå de finaste av vänner. med ett tillskott av långemanmikael så var vår trio fullbordad, komplett, formidabelt formidabel.

så började dagarna räknas ned inför det oundvikliga slutet på den stora eran danderyds gymnasium. vi hade gjort ett gott jobb, ett fint arbete, vi tre med att förvandla skolan från en tråkig betongbunker till en levande fantasivärld där bara vi satte begränsningarna. studenten nalkades med stormsteg och den obligatoriska studentbalen skulle gå av stapeln nånstans på södermälarstrand.
jag var nöjd som få för min dejt var den alltid lika vackra mikaela eriksson, och christian var inte lika nöjd för han skulle dejta moa, sin syster. 
efter lite findrinkande i smoking på hilton så träffade jag christian, dyng som ett rak och sluddrandes  haha henche... fan va hick rooligcht att ja deechjtar miiin schyster.. hick.. hur schorlig kan maaan vajaa? hahaha och skrattade bort det hemska och jobbiga på äkta christianskt manér.

kvällen artade sig, middagen var god, vinet var gott, underhållningen sådär, men på det hela var man en rätt lycklig ung man som slängt smokingjackan ur vägen, knäppt upp flugan och två knappar på skjortan för att äntra dansgolvet! fram till mig och den australiensiskasimmarenmikael kommer christian.
-grabbarr.. moa och ja har något vi måste berätta för er.
-vadå då?
-ne de en sak vi måste säga bara.

sen ställer sig christian och hånglar upp sin halvsyster.

i min hjärna breder sig ett smått kaos ut, varenda nervcell slår frislag, mina ögon växer nog med 230%, min haka hamnar nånstans i tåhöjd och jag vet nog inte riktigt vad jag skall säga... tills jag förstår.

christian och moa har aldrig varit syskon.
han har lurat oss och alla andra i tre års tid för att få kunna se minen på våra ansikten när han hånglar upp henne på studentbalen. i mitt huvud utspelar det sig en sån där sekvens som man ser på film, när små citat och små saker spelas upp efter varandra. första gången han presenterade henne, alla svävande svar man fått på eventuella familjerelationer, när moa skulle ha fest hos sin pappa och jag trodde det var hos christian och christian inte visste att han skulle ha fest, när micke hånglade med moa och sen var jätterädd att christian skulle bli sur och christian blev sur och stod i ett bilfönster och tyckte micke kunde sätta på henne hur mycke han ville, han brydde sig inte (fast i den ironiska skikande lite galna tonen).
alla dessa minnen som nu bara grusats sönder av ett komiskt genís genialitet, ingen annan skulle orka dra ett skämt i tre år.

christian bugar och tar emot applåder och tack.