min far är en man av visioner.

han är som pappor är oftast, om alla pappor är snälla, lite småtjocka, oroliga, bara roliga och livsglada. men min pappa har en sak som gör honom så otroligt speciell och underbar, och det är hans visioner. många människor väljer att ta livet som det är, man gör någonting av dagen, lev livet som det kommer till dig bla bla bla.
min pappa är inte en av dom människorna.
min pappa lever efter drömmar och visioner, han lever efter ideal och idéer om hur han vill att livet ska vara.
jag kan hålla med om att den egenskapen kan vara jobbig, rentav livshotande, om den yttrar sig i form av fundamentalism, galenskap eller knark men min pappa har inte några sådana drömmar. min pappa vill att hela livet ska vara som som en gigantisk italiensk familjemiddag, med mycket vin, god mat, enormt mycket kärlek, fantastiska vänner, en vacker hustru och fina barn. detta är något han lyckas med ganska ofta, just nu sitter jag faktist och skriver i en av min fars visioner, drömmen om ett sommarställe. ett ställe ute i skärgården, där livet ska vara kravlöst, långsamt och avkopplat. fan den jäveln har lyckats med det också, mitt land är det bästa någonsin. ett litet litet tokmysigt hus med en miljard små smarta lösningar och detaljer, men framförallt läget vid havet på båda sidor. och för att komma dit måste man ta den lilla långsamma båten och puttra med den i minst fyrtiofem minuter för att komma dit i solsken och havsvind.

och nu har min pappa visionen att han skall bo där även när han jobbar under sommarhalvåret, alltså så har han fixat internet på landet. vi har inte nån telefon, vi har inte rinnande vatten men fy fan, internet har vi.
 
så jag och alexander har varit bortkopplade, frånkopplade och avkopplade i en hel helg. läsa kalle anka, grilla köttbullar och sola är vad vi gjort i princip. sommarn är på väg, känner det!







ps. min pappas mest hedersvärda vision är att han ska göra allt för att hans barn skall vara lyckliga.